Geografilärarnas Riksförening
www.geografitorget.se

Hem Riksföreningen Bli medlem Geografiska Notiser Kalendarium Mötesdok Exkursionstips Utbildning Länkar

Mötesdokumentering 2007

2018 2017 2016 2015 2014 2013 2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006

Södra kretsens studiebesök i Citytunnels utställningslokal den 5 november 2007

Det är i princip omöjligt för utomstående att få komma ner i tunnelbygget under Malmö. Den besvikelse vi kände inför detta var lätt att hantera efter studiebesöket i utställningslokalen på Lilla Nygatan i Malmö.

Vår värd, Åsa Björklund, började berätta om detta enorma projekt som kommer att förändra Malmökartan. För de som inte vet så mycket om Citytunneln kan jag helt kort berätta att den ska ansluta Malmö C (som är en så kallad säckstation) med Öresundsbron på ett smidigt sätt. Som det fungerar nu backar tågen ut från Malmö C och gör en ordentlig sväng runt halva sta´n ut till den relativt nya stationen Svågertorp och därefter ut på Öresundsförbindelsen. [>>]
Svågertorp kom till som en efterhandskonstruktion och fanns inte med i den ursprungliga planen. Stationen ligger vid Malmös Yttre Ringväg och är den första tågresenärer från Danmark möter i Sverige.

Det som i dagligt tal kallas för Citytunneln består av 17 km ny järnväg, varav bara 6 km är i själva tunneldelen. Denna nya sträckning under Malmö ska även förbindas med Kontinentalbanan till Trelleborg och till Västkustbanan (se bild 1).

En ny järnvägsstation med fyra spår hållas på att gjutas under och vid sidan om Malmö C. Denna Malmö C Nedre (bild 2) kommer att ta emot 85 % av den kommande persontrafiken och Malmö C kommer få fördubblad kapacitet mot idag.
I sammanhanget ska kanske nämnas att det i Öresunds­regionen bor drygt tre miljoner människor och vi upplever ett aldrig förut skådat resande, både inom Skåne och inte minst via Öresundsförbindelsen över till Danmark.

För att kunna möta detta resande krävs tätare tågturer och rena pendeltågsstationer. Svågertorp är en sådan och den nya stationen i Hyllie söder om Malmö kommer att bli en sådan så kallad ”park-and-ride”-station. Hyllie är värt ett eget kapitel och jag återkommer dit.

Via den nya stationen Malmö C Nedre kommer tågen att fortsätta under Malmö till den nyanlagda stationen Triangeln, placerad i närheten av knutpunkten med samma namn, Malmö Musikteater (Stadsteatern) och Gamla idrottsplatsen.



Spåren ska ligga på 25 meters djup och rulltrappor i två sektioner ska leda ner dit (se bild 3 och 4). Att det blir så djupt beror på stadsbebyggelsen ovanpå (störa så lite som möjligt både under byggtiden och under drift) och säker­hetsmarginalen 3 meter stabilt berg ovanpå station och tunnel. Här byggs ett enormt bergrum med 12 meters takhöjd och härifrån ska ett tåg gå var tredje minut. Triangeln beräknas bli Sveriges tredje största station med ca 40.000 resande varje dygn.



När station Triangeln skulle börja anläggas inleddes arbetet med att det borrades 1.200 hål i berggrunden runt området. Av naturliga skäl fick man följa befintligt gatunät så området blev större än vad som krävdes för själva stationen.

I dessa djupa hål förde man ner perforerade plaströr och kunde på så sätt få ner cement och gjuta i de hålrum och sprickor som finns i berggrunden. Denna vägg förhindrar vattenläckage in på stationsområdet. Metoden kallas för
­”cement injectering” och gör det möjligt att sänka grundvattensnivån inne på stationsområdet medan den ligger kvar på sin gamla nivå utanför.

Att på detta sätt bygga under befintlig bostadsbebyggelse kräver stor försiktighet och noggrann dokumentation. Det finns 1.200 mätpunkter för sättningar, där det är noga att man inte överstiger de tillåtna värden för rörelser som till­ståndet har medgett. Skadeståndskrav är något man helst vill slippa. Så här långt har inga gränsvärden överstigits.

Nu kanske någon undrar hur det går att borra under Malmö när det är så besvärligt att borra i Hallandsåsen. Svaret är att det handlar om hur berggrunden ser ut, hur pass porös eller kompakt den är, hur mycket vattenbärande sprickor det finns och så vidare.

Citytunneln borras för övrigt inte, även om de 120 meter långa Anna och Katrin kallas för just borrar. De fräser ut materialet och detta transporteras först inne i själva borren och sedan på transportband vidare ut ur tunneln, ett transportband som ständigt förlängs.

Tunneln täcks sedan med betongsegment som är 1,8 meter breda och försedda med gummilister på sidorna för ytter­ligare tätning. Åtta sådana betongsegment bildar en hel cirkel.

När en cirkel är fullbordad kan borren trycka sej längre in i berget genom att ta spjärn mot senast satta segment och på så sätt fräsa sig ytterligare 1,8 meter längre in. Borren är 10 meter i diameter och bredden på tunneln får man alltså direkt. I genomsnitt blir det 15 meter ny tunnel var för de båda borren.



Den tredje stationen utmed Citytunneln blir Hyllie, söder om Malmö. De som varit här vet att ett svampvattentorn i princip varit det enda riktmärket ute på leråkern (se bild 5 och 6). Här håller redan en helt ny stadsdel på att växa fram, en stadsdel med 7.000 lägenheter och lika många arbets­tillfällen.

Percy Nilssons storbygge Hyllie arena med 15.000 sittplatser är redan under uppförande. Stationen i Hyllie kommer att ligga på 7 meters djup, men vara öppen, det vill säga ingen tunnelstation. Anledningen till att man låter den ligga så djupt är dels att bullret minskar och dels att det blir lättare att åstadkomma planskilda korsningar.

Det är många kommunikationsleder som ska samsas om utrymmet och när man nu har möjlighet ska det naturligtvis byggas så trafiksäkert som möjligt. Efter denna Hyllie station ansluter Citytunneln till den redan befintliga anslutningsbanan till Öresundsförbindelsen.

I övrigt rekommenderar jag läsare av denna text att besöka www.citytunneln.se för att på ett enkelt sätt följa utvecklingen.
                                  Bengt Nilvén, ordf, Södra kretsen

Vänerkretsens exkursion den 29 september 2007

Vi som alltid har sån tur med vädret blev lite förvånade i år när det regnade då vi skulle ge oss iväg till Säffle och för vidare färd mot Lurö, ön i Vänerns mitt.

I Säffle fick vi en kopp kaffe Regnet hängde i luften när vi åt av Anders Larssons jättegoda smörgåsar. Men sen när vi åkte till Götterstad, Millesvik och tittade på bronsåldersröset då öppnades sig himlens alla portar i ett dånande ösregn.

Vinden var frisk nordostlig när vi klev på Luröbåten vid Ekenäs brygga men i farleden på västra sidan via Aspholmen och Gunnarsholmen gungade det bara lite lagom.

Vid Stenstaka brygga fick vi kliva av båten för en vandring över ön. Det finns ca en mil vandringsleder på Lurö och man uppmanas följa dem för att störa vilt och betande boskap så lite som möjligt.

Enligt sägnen så har det funnits ett kloster, grundat på 1100-talet på ön, en hållplats på pilgrimsleden till Nidaros. Värmlands museum har gjort ut­gräv­ning­ar i sommar och tyvärr så tycks det inte ha varit något kloster men kanske en kyrka.

Ön har haft bofast befolkning sen medeltiden, vilken livnärt sig på fiske och jordbruk. Under ett tjugutal år i mitten av 1800-talet drev en handlare Pripp ett tegelbruk på ön. Han hade köpt ön för 4167 riksdaler banco på en auktion i Kristinehamn.

Man tillverkade både byggnadstegel och enkupigt taktegel och det var livlig verksamhet på ön. Det stora behovet av bränsle vid tillverkningen gjorde dock att all skog, bl.a. ek ,skövlades. Sjöfarten var livlig och de förta fyrarna byggdes på 1850-talet.

Mellan 1916 och 1937 fanns det skola på ön och fyren vid Stångudden var bemannad till 1980-talet. Idag finns några bofasta familjer samt sommarbo-
fasta som sköter serveringen vid Luröbryggan samt båttrafiken till ön. Fiske, båtturer, cafe, galleri – man har flera ben att stå på.

Regnet upphörde och solen tittade fram innan vi efter lunch med rökt sik vandrade till Stånguddens fyr och stod i blåsten och funderade över hur det skulle vara att bo mitt i det stora innanhavet vintertid.

Den vackra Luröskärgården visade sin vackraste sida när vi efter årsmötet vände åter mot Ekenäs brygga. En tur på Dollarvägen mot Gaperhult och en titt på en välplacerad fornborg på Värmlandsnäs branta östsida avslutade exkursionen. Det var en toppendag på Lurö och Värmlandsnäs.

Vid årsmötet omvaldes Gunnar Odencrants som ordförande, en post som han innehaft i fyrtio år. Anders Tidstöm, v.ordf, Ann Engström-Åberg, sekreterare och kassör, Sture Tolgfors, ledamot, Leif Granath ledamot, samtliga omval. Som ny ledamot i styrelsen invaldes Anders Larsson, dagens eminente arrangör.

Nästa år, sista lördagen i september, ägnas exkursionen åt en strandexkursion, iförda vadarbyxor, vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium utanför Strömstad. Se även sajtens Kalendarium.

Man tar emot grupper på 20 personer och häller hårt på en gruppstorleken. Leif Granath har bokat för en grupp med start kl 10 00.

Vi kommer att ta ut en avgift, ca 100 kr/person. Anmälan till sekreteraren, först till kvarn gäller. Hoppas att vi ses då.

Ann Engström-Åberg
sekreterare och kassör, Vänerkretsen
ann.engstrom-aberg@suf.laxa.se


Södra kretsens exkursion till Fågelsångsdalen och Rövarekulan
den 1 september 2007, under ledning av professor Per Ahlberg, specialist på fossil

Fågelsångsdalen.
Den bland geologer internationellt kända och premierade Fågelsångsdalen visade sig nog från sin bästa sida denna soliga lördag 1 september. Dalgången, djupt nerskuren i skifferberggrunden av den numera tämligen lugna Sularpsbäcken, har undersökts noggrant och systematiskt av forskare från Lund alltsedan 1700-talet. Här har tidigare även skett brytning av kalksten av den så kallade Komstad-typ. Denna sten har använts till bord, trappor, golv, gravstenar etc och betingar idag ett högt värde. Fågelsångsdalen är numera naturreservat och ingen brytning får längre förekomma.

Det som gör Fågelsångsdalen så speciell är att det på ett flertal ställen finns skärningar där man kan studera den kambrosiluriska lagerföljden. Enligt exkursionsledaren Per Ahlbergs skrift ”Fågelsångsdalen – ett klassiskt exkursionsområde” domineras lagerföljden av ordoviciska graptolitskiffrar och är ett nyckelområde för ordovicisk graptolitstratigrafi. Enkelt uttryckt är det för ett vant öga möjligt att med hjälp av förekomsten av graptoliter tidsbestämma lagerföljderna.

Exkursionsdeltagarna genomförde en bitvis både blöt och slipprig promenad och kunde på minst ett ställe skänka en tacksamhetens tanke till Lunds kommun som av omtanke om oss och andra besökare på platsen anlagt en trappa vid en särskilt besvärlig nedgång i ravinen. Lövverket utgjorde ett effektfullt tak men gjorde samtidigt fotografering svår. Efter att ha studerat lagerföljder på den plats där internationella geologer och forskare enats om att en gräns mellan övre-
och mellanordovicium är extra tydlig, drog vi oss tillbaka till parkeringsplatsen.

Rövarekulan.
Eftersom det i direkt anslutning till parkeringsplatsen vid Rövarekulan är uppsatt bord med bänkar, valde vi att omedelbart inmundiga vår medhavda matsäck. Efter detta förnöjsamma avbrott studerade vi hur Bråån sakta och stillsamt flöt fram i botten på den dalgång/ravin som den själv skapat år sig. Skifferväggarna består av en serie gråa lerskiffrar och siltstenar, som kallas Colonusskiffer efter en däri förekommande graptolitart, Colonograptus colonus. Skifferväggarna är branta och kan nå en höjd av upp till 15 meter. Denna Colonus­skiffer bildades under yngre silur och har en mäktighet av flera hundra meter. På lösa skifferstycken som ligger nere i ån kan man hitta den lilla Ancylus fluviatilis, som fått ge namn åt ett skede i Östersjöns historia – Ancylussjön – då Östersjön var en sötvattenssjö.

Efter en längre tids letande hittade en av deltagarna en graptolit på en lerskiffer. Därmed kunde letandet avslutas eftersom vi med egna ögon nu fått se att det faktiskt fortfarande finns fossiler på platsen. Då återstod bara att ta sig tillbaka genom årårmiljonerna och återvända till nutid, denna vackra och första septemberdag 2007.

Bengt Nilvén
ordf, Södra kretsen

Bilder från exkursionen
Foto: Bengt Nilvén

Professor Per Ahlberg inleder exkursionen
på parkeringsplatsen till Fågelsångsdalen.

En del av kursdeltagarna vid ett av de små stenbrott som finns i början av dalen.

En nyligen frilagd liten del av de gamla stenbrotten
där det bröts kalksten av Komstad-typ.

Exkursionsledaren vid den internationellt uppmärksammade skärningen.

Per Ahlberg med den hammare
som aldrig kom till användning.

En del av branten.

En del av branten.

En del av exkursionsdeltagarna, på behörigt avstånd från Ahlberg.

Kanske uttrycket vattendelare passar in här.

Per Ahlberg framför Bråån i Rövarekulan.

Gruppen lyssnar intresserat om graptoliter och Ancylus fluviatilis.

Ett intensivt letande efter graptoliter…

Ett fynd, eller?

Från den branta väggen nedrasad lerskiffer.

Det går att skönja den lätt lutande skifferväggen mellan lövverket.

Porös lerskiffer.

Den ljusa lerskiffern i kontrast mot de mörka skuggorna under träden.

Minsann om där inte syns en graptolit.

Den lyckliga upphittaren med dyrgripen.

Ännu ett spår från det förgångna.

Södra kretsens årsmöte den 27 mars 2007

Södra Kretsen har haft sitt årsmöte. Styrelsen har samma sammansättning som året innan, förutom att styrelsesuppleanten Henrik Rundgren inte ställde upp för omval. Platsen lämnades vakant. Styrelsen ser nu ut som följer:

Bengt Nilvén, ordförande
Lena-Maria Pettersson, vice ordförande
Ulf Erlandsson, kassör
Mette Thorsen-Trondman, sekreterare
Lind Borg, ledamot
Rickard Runnerstedt, suppleant

Årsmötet diskuterade framtiden med vikande medlemsantal och en allt högre ålder på de medlemmar som finns kvar. Det är av största vikt att på ett snabbt och enkelt och billigt sätt kunna nå ut till medlemmarna, inte minst nu när Geografiska Notiser står inför förändringar.

Mejl-kontakt är det optimala och då gäller det att upprätta sådana medlemsregister där aktuell mejl­adress finns med. De medlemmar som läser detta uppmanas att skicka sin adress till bengtnilven@hotmail.com
Efter förhandlingarna och en kort bensträckare tog kvällens föredragshållare Rickard Runnerstedt över. Han berättade om sin tid som FN-soldat i Kosovo och med hjälp av bilder, kartor och återgivna upplevelser kunde han lotsa föreningens medlemmar in i en del av de svårigheter området befinner sig i och/eller står inför.

Ämnet är aktuellt då FN-medlaren Martti Ahtisaari dagen innan föredraget förklarat att ett självständigt Kosovo vore bäst för hela regionen. Rickard berättade hur han upplevde att vara beskyddare av freden och en garant för människors säkerhet i området.

Att man därigenom måste göra vissa intrång på integritetsområdet är ofrånkomligt. Frågorna var många vilket tyder på att ämnet engagerade och hade inte klockan gått så snabbt hade det blivit mer diskussion. Tyvärr var deltagarantalet inte högre än 11 personer.

Bengt Nilvén
ordf, Södra kretsen

Bild på Rickard Runnerstedt (inte från årsmötet)

Kronobergskretsens möte den 7 februari 2007

Onsdagen den 7 februari hade Kronobergskretsen sitt årsmöte och nya styrelsen är oförändrad, sånär som på att gamle ledamoten Hans Andren är ersatt av Ingemar Svensson, Surbrunnsvägen 37, 352 45 Växjö.

Vid årsmötet medverkade i sedvanlig ordning professor emeritus Tommy Book, som tog upp namngeografiska frågor t ex skillnaden mellan Lahti och Lahtis samt varför det heter "Pekinganka" trots att den kinesiska huvudstaden numera kallas Beijing.
Hem
Senast uppdaterad 170402